Jag har haft en inspirerande, rofylld och till sist dramatisk vecka på Biskops Arnö, och jag ser fram emot att komma hit igen i november. Mest har jag suttit vid skrivbordet med mitt manuskript, men jag har också tagit pauser då jag har vandrat och joggat i de fantastiskt fina landskapen. Dagarna har rytmiserats av måltiderna, och jag har blivit bortskämd av att få god mat serverad tre gånger per dag.
En sympatisk padda i skogen
Vissa dagar var vårigt soliga
Alla andra som är här går i olika kurser och har sina naturliga sammanhang, så jag har stundvis känt mig lite ensam. Å andra sidan har det gjort att jag verkligen har haft tid att gå in i mitt eget huvud och att skriva koncentrerat långa stunder. Oftast har jag arbetat i mitt rum i det lilla huset där jag bor men också i det stämningsfulla biblioteket. Om kvällarna har jag pratat i telefon, läst och underhållit mig med TV-serien Rederiet.
Biskopseken
Jag har fascinerats av den över 600 år gamla biskopseken, som fick mig att minnas att jag som barn var mycket intresserad av världsträdet Yggdrasil. Också annars har jag funderat mycket på träd, eftersom här finns så många trädarter, ihåliga stammar och kastanjefrukter och nötter som ligger utspridda över vägen till huset där jag bor. Lövträden börjar få allt vackrare höstfärger, och det känns som om landskapet ändras lite dag för dag. En trädforskare som bodde i samma hus som jag visade mig en jättefin teckning som en av hennes elever hade gjort av olika sorters löv och andra delar av träd. Alla trädfunderingar gav mig tanken att jag skulle kunna skriva en barnbok med ett träd i huvudrollen någon gång i framtiden.
Kvällen innan allt började snurra
De sista dagarna här blev ganska dramatiska. I går morse när jag steg upp ur sängen snurrade hela rummet som om jag var i en vild karusell och jag måste stöda mig mot väggen för att inte ramla omkull. Jag fick åka i väg till Enköpings akutmottagning där jag diagnostiserades med kristallsjuka, som betyder att kristaller i innerörat har hamnat fel. Nu ska jag göra huvudövningar så att kristallerna ska hamna rätt igen. Idag mår jag lite bättre fast jag ännu promenerar så vingligt att man kanske tror att jag är berusad. Som tur är ser det inte ut att bli en stormig båtresa hem.
Stort tack för den här veckan! Jag ska fortsätta blogga när jag kommer hit igen.